När någon närstående har avlidit kommer många känslor samtidigt. Sorgen är kanske den mest uppenbara, men inga känslor är fel i det sammanhanget. Kanske känner man saknad, oro eller rent utav orättvisa. Det är en av de mest omvälvande stunderna som går att uppleva. Samtidigt med detta ska helt plötsligt en massa beslut fattas. Vissa får arbetsuppgifter som är helt nya att ta över och många frågor om det vardagliga livet kommer att ställas. Ganska snart efter ett dödsfall ska också en begravning planeras.
Jag har under mina år i branschen mött många sörjande och kan säga att varje möte är unikt. Jag har lärt mig att jag i mitt arbete måste vara lika unik vid varje tillfälle och lyssna noga till vad de efterlevande berättar för mig. Vissa har redan en ganska klar bild över hur antingen den avlidne ville ha sin begravning, eller hur familjen vill att den ska se ut. Andra känner att dessa beslut blir stora tyngder i ett redan stort sorgearbete och behöver hjälp med olika förslag. Oavsett vem av dessa jag möter så vet jag att de alla delar något gemensamt, sorg och saknad, och jag vill hjälpa dem så gott jag kan i deras arbete. Att lyssna är den viktigaste egenskapen i mitt arbete.